Anteckningar om Piteå lappmark

G. B. Stael v. Holstein

ANMÄRKNINGAR
OM
PITEÅ LAPPMARK

1809

ANMÄRKNINGAR

OM
PITEÅ LAPPMARK,
UNDERDÅNIGT FÖRSLAG

TILL

LAPPMARKENS UPPODLING.

ERNER
STOCKHOLM,
Tryckte hos CARL DELEN, 1809.

Piteå Lappmarks belägenhet och
Innehåll.

Pena Lappmark är belägen emellan 65
och 67 graders polhöjd och innehålier ef-
ter Baron och Bergshådet Hrrmmeoins
Karta 230 Qvadrat mil. I Landets N. V.
del, Som gränsar emot Norrige, äro stora
fjällberg utan skog, beväxte med Ren-
mossa och Fiällbjörken (Betula nana);
men 5 å 6 mnil itrån gränsen vidtager
"Tall och Björkskog, hvarigenom orten
hela vägen nedanföre kan bebos och od-
Jas. Hrån Fjällbergen komma 3:ne stora
Elfvar flytande genom Landet, af hvilken
den ena utfaller vid Piteå Stad, den an-
dra vid Skellefteå, och den I:dje vid U-
meå Stad i Hafvet: dessutom äro här mån-
82 större och mindre siöar och ström-
drag, alla fiskrika. Emellan och omkring
dessa Elfvar, Sjöar och Strömmar finnes
öfverallt dels gräsbeväxta och dels till
Angsmark tjenliga myror, som alla hafva
affall och kunna utdikas. Grunden be-
står både af lera och sandmylla, med mer
och mindre tjock dy-jord efvanpå. Betet

i skogarna är kraftigt, emedan marken
merendels är bevext med blåbärsris och

gräs-sorter.

Aldsta Inbyggare och deras Lefnadssätt.
Allt ifrån uråldriga tider har denna
ort varit bebodd af Lappar, hvilka, efter
Nasa Silfvergrufvors upptagande år 1635,
först blefvo till sin lefnadsart och hus-
hållning kände. Drottning CHRISTINA,
som i flera år låt arbeta dessa gtufvor,
drog under tiden en' nådig försorg om
detta Folkslags undervisning i Christna
Läran, med anläggning af kyrkor och Lä-
rares tillsättande, hvilka sistnämde af Kro-
nan ännu lönas, sedan Landet allt ifrån
den tiden ej bunnit blifva så befolkadt,
att det hvarken mäktat underhålla Kyr-
kor eller Prester. Orsaken dertill är den,
att Lappallmogen aldrig brukat eller od-
lat någon jord, eller hafva någon bestän-
dig bostad, utan flytta med sina Kåtor
der de få bete åt sina Ren-hjordar, af
hvilka större delen hafva sitt uppehälle:
andre idka endast fiske, och de tattigare
förtjena sig födan med vallgång och tig-
geri; och derigenom har allt annat folk
trott att denna ort vore allenast ett nä-
ste för Lappar och odjur, hvilken fördom
ännu hyses af dem, som ej haft tillfälle
resa härigenom och se naturens tillbud.
Högstbemälta Drottning lät fördela
denna Lappmark i 2:ne Pastorater, nem-

[Gå

ligen Arjeploug och Arfvidsjaur. Den
förra Socknens Invånare bestodo förledit
år 1503 af 17 Svenska hushåll, som utgjor-
de Personer - - - 200

160 Lappska Hushåll = - 500

700
Arvidsjaur innehade 56 Svenska
hushåll - - - - 3
67 dito Lappska - -

d10

—L 2 s—— —!

Tillsammans 1510
menniskor, som bebo en så vidlyftig Land-
sträcka, i hvilken 30 till 40,000 Invåna-
re kunde rikligen föda sig.

Silfververket upptagit. Nybyggen.

Ett Bolag, som 1770 upptog å nvo
Nasa Sillvergrufvor efter 111:års odesmål,
begynte först tänka på Nybyggens anläg-
gande under BergsFrälse frihet, enligt de-
ras Privilegier, och hvarmed de kommo
så vida, att 40 nu höra under Silfverver-
ket, af hvilka 29 med Prestgårdens och
Krono-nybyggen utgöra förenämde Sven-
ska husbåll och Folknummer. Denna de-
ras patriotism har varit berömlig, ehuru
de deraf ej kunnat skörda minsta nytta,
vidare än att de haft folk emot betalning
att tillgå, emedan deras frihet, som dem
blifvit beviljad ifrån 15 till 25 år, på en
del ställen ännu fortfar, utan att man kan
säga någon synnerlig odling vara skedd.

AY ON

8

Huru Nybyggen tillkomma och utsynas.

Så väl desse som de sederntera upp-
tagne Nybvggen äro på följande sätt till-
komne: Den som tänker avlägga ett Ny-
bygge. tar omkring och ser sig före hvar-
est wågra tillgäng iga slogställen finnas,
att han må kunna berga 40, 50 å bo lass
hö och derötver, ehuru dessa ställen lig-
ga $ 3 ull och med i mil ifrån hvaran-
nan. Derpå begäres hos Landshöldingen
utsyning, som sedan förrättas al Länsmän
och Fierdingsmän, hvilka nämna stället
och värdera slogen till Lasstal, men ej
med någon säkerhet omtala distansen
emellan hvart ställe; vid nästa Härads-
Ting löredrages synings-attesten, i hän-
delse någon kunde göra anspråk på sam-
ma slogar, och då allt allöper okleandradt,
hänvises sökanden åter till Ortens Beitall-
nivgshalvande, der han lår lösa immis-
sions-bref, hvari utstakas Ifrihets åren samt
att honom skall tilläggas 700 'Tunnland
med ut- och inägor till I Hemman, och
så vidare i proportion etter Hemmanets
storlek han tänker upptaga, utan något
afseende, att de utsynade slätter ligga
långt utom den terrain Hemmanets ägor
kunna intaga.

Nybyggens Storlek och Frihetsår.

Den Höga Lagstiftarens mening med
1400 Tunnland till ett helt hemman och
proportionaliter till de mindre, lär icke

vara annan, än att den till en Nybyggare
utsynade jorden bör vara belägen inom
de anslagna Tunnlandens sammanhängan-
de Area, hvarföre de tillsynade trakterne
genast borde af Landtmätsre afmärtas och
Nybyggaren tilläggas deraf så mycket,
som ligger inom den Hemmansdels area
han begär att framdeles skatta före, och
ingen vara tillåtit att berga något utom
de utsatta råmärken. lcke heller lär me-
ningen vara, att sådant antal friletsår
skall lemnas åt dem som int ga lörut gräs-
bärande slåtter i det skick naturen till-
danat dem efter Syndalloden, utan att till-
lika utstaka det de inom trihetsårens för-
lopp böra på hvart $:dels Hemman så upp-
arbeta jorden; att de kunna föda ett visst
antal kreatur, till ex. 10 klafbundna nöt,
utom småkreatur, vid förlast af sin be-
sittningsrätt, helst de nyttja samma slåt-
ter utan vidare påkostnad än bergningen:
och af sådan beskaffenhet äro merendels
alla i denna Lappmark upptagna Nybyg-
gen. Det enda besvär de gjort sig är,
att de byggt hus, upptagit till åker I å i
Tunnland mer och. mindre på höjden af
Stenbackar hvarest ej kan växa säd, dels
för den grunda jorden och dels för ky-
lan ifrån de nedanföre belägna onppod-
lade myror, samt bortröjt nägra Videbu-
skar på slogen, hvilket allt de bort, på
ett för sig fördelaktigare sätt, göra, om
jorden varit deras egen, ännu mera då

8

de få tillträda och besitta den för intet;
men för att uppmuatra folk till hosätt-
ning, torde för dylika intagor 10 frihets-
år vara tillräckliga.

På detta sätt kan väl Lappmarken
till någon del blifva befolkad, så länge
sådaua lägenheter äro att tillgå, men al:
drig odlad och så bebodd, som andra
Rikeis Landsorter.

Lappmarkens odlings-metod.

Odling kallas det då man intager och
förbättrar en af naturen till sig sjelf lem-
nad ödeplats, som, i det skick han förut
varit, hvarken kunnat bära säd eller gräs.
Af sådan egenskap äro till större delen
förenämde myror, hvaraf här finnes ett
välsignadt ental, fast ännu ingen vetat
sig deraf rätt begagna. Sättet att odla
en myra till både åker och hårdvalls äng
är lätt, emedan det består hufvudsakligast
i dikning, som ej hindras hvarken af sten
eller skog, och dikmullens utbredande öf-
ver marken; men en fattig Nybyggare som,
änskönt han bade kunskap härom, har
ej styrka att odla sådana ställen; och de
förmögnare hafva ej baft någon idé om möj-
ligheten att här kunna föda och nära sig.
Presterne, de enda Ståndspersoner i Lapp-
marken, hafva väl bort vara de, som fö-
regått Inbyggarne med exempel i odlings-
vägen, men de äro likaså okunnige som
för stora hushållare, att nedlägga någon

förnuftig omkostnad på sin boställs jord,
så länge de hafva frihet försvara och taga
för sig slog 3 å 4 mil på ömse sidor om
sin bostad, sedan Kongl. Maj:ts Bref och
Nådiga Befallning till Landshöfdingen af
den 14 Sept. 1752, att tilldela hvart Prest-
bord ett helt Hemman, ännu ej gått i
verkställighet, då de i den händelsen va-
rit nödsakade hålla sig inom hemmanets
rå och rör, och derest de icke så myc-
ket foder der kunnat berga, som till de-
ras vanliga Ladugårds underhållande tearf-
vats, så hafva Sockneboerne bort under-
hjelpa ' odlingen, och då hade Presthor-
den ej allenast redan varit häfdade, utan
ock flera Nybyggen anlagåe närmare kyr-
korna, det Presterne hittills för ofvannänt-
de orsaker förhindrat. Odling i Lapp-
marken kan således icke få någon fram-
gång annorlunda, än att någon bemedlad
person intager en myra, och låter utdika
och tillreda så stor del deraf som svarar
emot 3 Hemmans inägor, till ena 50 Tunn-
lend, då han snart blir varse med hvad
omkostnad och tidsutdrägt det sker, in-
nan jorden blir gräsbärande och någon
del deraf tjenlig till åker; derefter byg-
gas nödiga hus, och gården förses med
åbo, som får t häst och så många krea-
tur på inventarium, som af bergningen
kunna födas, om han ej har några sjelf.
Denna Abo lemnas så många frihets-år,
som man skäligen boner åtgå, innan han

hinner upptaga och på lika sätt odla an-
dra 50 Tunaland på samma myra för en
annan åbo, hvilken, sedan husen äro bygg-
da, bosättes med i häst och samma in-
ventarie boskap, som den förra emottagit.
Den sednare åboen arbetar under sina
Ffrihers år 30 Tuanland i beredskap åt den
3.dje åboen, och så vidare hvar ifrån an-
nan. Etter trihets årens förlopp böra desse
åhoer utgöra till ägaren 1 Lis:pd Smör af
hvarje ko årligen, helst man här räknar
minst på 3 Lis:pd om året efter en ko,
och förrätta koloingar el!ler andra körnin-
går vintertiden, om de ligga under Silf-
ververket, mot.en stadgad öfverenskom-
men betalving. — Man vill ej beräkna me-
ra än 2 lass hö öfver hulvud tagit efter
'Tunnlandet, så kan en sådan åbo föda
1 häst, 10 kor, utom ungnöt och minidra
boskap af Getter och Får, samt hvart
5:te år lemna en Oxe åt ägaren. Om nå-
gon hade styrka att upptega 10 sådana
egendomar på en gång, så hade han på
circa 20 år 50 dylika hemman. En Krono-
Nybyggare, som sjelf upptager och odlar
sådan jord, förtjenar att ihågkommas med
20 å 25 frihets-år.

Som nu med Lappmarkens odling ec-
gentligen bafves afseende på Boskaps-sköt-
sel och afvel, så omtalas här icke något
Åkerbruk, helst orten för närvarande är
mycket besvärad af frost; att säden me-
rendels måste afskäras innan den gått till

II

full mognad; men i en framtid sättes icke
i tvifvelsmål, att ju klimetet blir i samma
förhållande mildare, som myror och kärr,
hvilka förorsaka frosten, hinna utdikas
och odlas; och således behöfver en Ny-
byggare eudast nyttja sin upptaga i Cir-
kulations-bruk, så vida han kan af före:
nämde boskap få gödsel till minst 2:ne
Tunnland om året, som besås med korn,
hvari inblandas 4 kannor Svedje- Råg på
tunnan jemte några tjeuliga gräsfrön , då
han tillika kan, om lyckan och väderle-
ken är gynnande, få skörda en vacker
ärsväxt af tofrågen. Evär klimatet fram-
deles blifver märkligen och synligen för-
bättradt, söker väl hvar och en att föröka
sin åker och utsäde efter behofven. För
öfrigt bör Nybyggaren befita sig om jord-
pärons plantering, i sandbackar, som lig-
ga mot solen, hvartill ej behölves mera
än litet fårgödsel i hvar grop ban ned-
sätter e't lordpäron, så växa de frodigt.
Om han tillika sår roffö och på sängar
utsätter plantorna, så växa de dubbelt
fortare än eljest, i anseende till våra kor-
ta somrar, hvarföre-kål och rötter ej hel-
ler avancera mycket i sin växt; men
deremot trilves blåkål här väl. Enär man
nu tillägger ett godt fiske, som här finnes
nästan i alla sjöar, så bör en sådan Abo
ej lida någon nöd, helst han af skogen
kan tillverka kol åt Silfververket, bränna
tjära till afsalu och förfördiga Laggkä-
ril m. m.

Jag bar här antagit 50 Tunnland myr-
jord till I Hemmans inägor, hvartill det
får 300 Tunnland Utmark; men som vid
de flesta redan anlagda Nybyggen finnas
ganska stora och vidlyftiga ännu ovidrör-
de myrtrakter, så böra de icke såsom ut-
mark samma Nybyggen tilldelas, utan så-
som tjenliga till odling åt andra Åboer,
helst tillräcklig utmark ändå finnes, hvil-
ket Landtmätare böra iakttaga när de
rörlägga något Ilemman.

Lappmarkens a fmätning.

Om Lappmarken blefve med Kongl.
Maj:ts och Kronans omkostnad almätt,
och alla till odling tjenliga ställen på Kar-
ta utlagde, så kunde man lätt finna om
det vore tillgång på mera inägor till ett
helt Hemman - än 200, och till Utmark
1200 Tunnland, hvilket sednare i första
påseendet tyckes vara öfverdrifvit, men
i anseende till långa och kalla vintrar
lär det väl behöfvas.

Huru många Hemman kunna blifva i
Piteå Lappmark, och Folkmängd?

Då man af denna Lappmarks areala
innehåll, afdrager 130 qvadrat Mil, för
de, i anseende till Skogsbrist, obeboelige
ansedda 6 mil inom Gränsen, der de me-
sta Fjällbergen äro belägne, hvilka mot
en liten skatt nyttjas af Lapparne, samt
för sjöar och strömmar; så blir till Hem-

mansindelning 100 qv. Mil öfrige, hvilka
utgöra ett Tunnlandtal af 2,314,285, och
i hela Hemman, elter 1400 Tunnland på
hvardera, 1650. Till dessa Hemmans in-
ägor belöpa etter ofvannämde beräknings-
sätt 3350,000 Tunnländ; men det torde
hända, att långt mera tjenlig jord finnes
ibland en sådan mängd af ”Tunnland, att
Hemmanen kunde blifva flera och utmar-
ken deremot något minskas, det man i
brist af Karta öfver Landet är oviss om.
Men jag vill stadna vid 1650 hela Hem-
man, som indelte till fjerdedelar, efter
ett ordinärt hushåll dermed kan vara be-
Jåtit; så blifver antalet 6600 fjerndels Man-
tal, och då man minst antager 5 perso-
ner öfver hufvud på hvart hushåll, så blefve
Folkmängden i denna Lappmark 33,000
personer, som vore svarande mot 4 Kyr-
ko Socknar, Lapparne oberäknade.

Lapparnes missnöje öfver uppodlingen.

Lapparne se likväl icke med nöjda
ögon att Landet blifver odladt, och der-
före göra de Nybyggarne alla möjliga in-
trång genom Renhjordarnes införande på
deras inägor innan de blifva bergade,
och efter bergningen låta de dem med
sina horn förstöra höhässjor och stackar,
som Nybyggarne af brist på Lador nöd-
gas hafva ute till vintern m. m. öfver hvil-
ket förfång klagomål blifvit hos Ortens
Befallningshafvande anförde, och hvaröf-

ver 3:ne särskilta "Resolutioner blifvit
fällde: den första, al den 13 September
1791, förbjuder Lapparne vid 33 A:drs vite
jemte skadans ersättning, att göra Nybyg-
garne något ohägn på sina ägor: den an-
dra, af den 28 December 1795, ålägger
Nybyggarne att med gärdesgård hägna
sina slogar, som innehålla 4 skrindors af-
kastning, och stänga omkring sina hö-
hässjor om de vilja hafva dem för Ren-
kreaturen friade; och om Lapparne göra
sedan ohägn, skola de plikta 13 R:dr och
så valla eina Renar, att de ej må göra
någon skada på Ny byggarnes oinhägnade
slåtter-Myror; men sedermera förledit år
är den 3:dje Resolution fälld, som, i stäl-
Jet för ett fördubbladt vite, ålägger Nybyg-
garne stänga 4 alnars höga gärdesgårdar
omkring sina höstackar och hässjor, hvar-
öfver likväl å högre "ort ändring blifvit
sökt. Att detta är ett okynne af Lapparne
och sker af illska, är så mycket påtagli-
gare, som Landet för närvarande ej är
bebodt med mera än 73 Svenska hu-hå!l;
men låt det blifva med 6600, så bestiger
ändå deras utmark till nära 36 Qv. Mil,
bvaröfver de hafva utrymme nog, att drif-
va sina Renhjordar, utan att ofreda nå-
gon Nybyggares inägor, och så mycket
mindre nu, då Landsorten med så få hus-
håll är bebodd.

En laggild gärdesgård är i alla hän-
seenden för en Ren, hvaraf följer, att

15

om en Nybyggare vill hafva sina ägor be-
friade ifrån sådana gäster, kunde han med
samma skäl framdeles blitva ålagd hålla
4 alnars höga gärdesgårdar omkring alla
sina ägor, hvilket vore lika så löjligt som
lagstridigt, emedan en Lapp ej bör smick-
ras mer än andra Rikets Inbyggare, som
få lyda allmänna lagen; ty om en Get
eller Får flöjer öfver laggild gärdesgård,
får ägaren till kreaturet betala skadan.

Hvad Lappmarkerne tillsammans kunna
utgöra i Hemman och Folkmängd.

Inom Svea Rike lyda 6 sådana Lapp-
marker, hvilka efter Herr Baron och Bergs-
Rådet HermeLinss Karta i det närma-
ste innehålla som följer:

Åsele Lappmark = 130 Qv. Mil.
Umeå duo - 20 —
Piteå dito - 230 —
Luleå dito - 324 se
'Torneådito - 340 —
Kemi dito - 400, +
Tillsammans 1600 Qv. Mil.
Hälften häraf afeår för fjällbergeny sjöar
och strömmar, då 830 qvadrat Mil blifva
qvar, att indela till hemman. På hvarje
gqvadrat Mil belöper 16; hela, som gör
13,695, och således 54,750 tjerndels Man-
tal, hvilka besatte med åboer minst kun-
na beräknas till 5 personer på hvart hus-
håll, så utgjorde de en Folkmängd af

16

275,900 menniskor, som här skulle kun-
na bo och föda sig; men innehalver nu
allenast 7000 Invånare med Lappar in-
beräknade, efter Herr TUnELDs uppgift,
hvaraf Lappallmogen ej utgör mera än
4040 personer, som, änskönt Landet blir
uppodladt, hafva ändå nog utrymme för
sig i fjälltrakterne att vistas på.

Hemmans-Anläggning för Kronans
råkming.

Om för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning anlades samt på förr beskrifne
sätt upparbetades 10 sådana fjerdedels
Mantal i hvarje Lappmark, hvars Aboer
under vissa fribets-år upptogo andra 10
FHemmansdelar, och så hvar ifrån annan,
för att få odlingen i gång; så skulle ett
så högt exempel animera mycket annat
folk att flytta hit upp och här söka sin
bostad och utkomst, helst Klimatet är
det sundaste man kan lefva uti. Så snart
Åboerne å de först anlagda 10 Hemman
fullgjort sina ålagda skyldigheter, kunde
samma Hemman försäljas till Skatte, hvar-
igenom Kronan torde i det närmaste få
sin nedlagda kostnad ersatt, och så vi-
dare med de öfriga. Igenom så enkla an-
stalter skulle vår store Konung med nå-
digt välbehag få erfara, att odlingen i
Lappmarken avancerade med stora fram-
steg, och att landet inom 50 år vore ö-

kadt med 100,000 menniskor. Zz
Elt

1y

Ett Konungens ombud i hvarje
Lappmark.

Men om ett så vigtiot ändamål skall
kunna vinnas, och allt gå i sin lagliga
ordning, torde vara nödigt, att en man
i hvarje Lappmark på behaglig tid tillsat-
tes under namn af LandtRåd eller hvad
karakter som helst, hvilken hade hela od-
lingen om händer, emedan en Landshöf.
ding, som bor 40, 50 till 60 mil ifrån
dessa vidsträckta länder, hvarken kan
känna eller för andra göromål disponera
så lång tid, för att årligen besigtiga Ny-
byggarnes gjorda framsteg och ännu min-
dre föreskritva dem den ordning hvaref-
ter de böra fortsätta arbetet i anseende
till läget och jordmånens beskaffenhet
m. m. När en sådan man tillika tår den
oinskränkta instruktion, att tillåta Ny-
byggens anläggande, att efter jordens och
arbetets mer och mindre besvärlighet ut-
staka frihets-åren, och att af- och tillsätta
Aboer på de ställen der de ej fullgöra
sina skyldigheter, så undviker den, som
här vill bosätta sig, en vidlyftig omgång
och kostnad med långa resor till Lands
Kansliet. Undersökningar vid HäradsTin-
gen blifva sedan onödige, så vida pre-
tentioner på Kronans allmänning hvarken
kunna eller böra uppstå, när hvart Ny-
bygge blir rörlagdt, och en Åbo icke får
bruka några ägor utom Hemmaneis gränsor,

2

Lappmarken synes endast vara danad
till Boskaps- skötsel och Bergs-
handterinrg.

Om den allvise Skaparen danat stör-
re delen af Svea Rikes Provinser, att
frambringa Säd och Frukt till menniskors
föda, så synas dessa Lappiänder egentli-
gen vara danade till. Boskaps-afvel och
skötsel samt för Bergverk och Fabriker,
emedan Mineral-Riket i synnerhet lennar
ämnen till alla sorter hela och halfva Me-”
taller "), af hvilkas förädling och tillgodo-
görande uppkomma många näringsgrenar,
hvarigenom Riket kan tillskyndas en o-
ändlig vinst medelst exporternes förökan-
de och införselns förminskande af sådane
varor som här kunna tillverkas; men allt
ligger ännu i sin linda till dess landet
blifver odladt och befolkadt. Emedlertid
nedlöras af de få Inbyggare här äro,
till Piteå och Skellefteå, Talg, Hudar,
Skinnvaror, Ull, Smör, Öst, insalted och
torr Fisk, Fågel samt Tjära m. m., och
hvad skulle man icke hafva att förvänta
af dessa varor härifrån, när orten biir mera
bebodd och odlad?

Om Sjö-transport och Landsvågar i
Piteå Lappmark.
För transportens lättande af Ortens
produkter, vore förmånligt om en Eif i

+) Herr Natu. FJELLSTRÖNS Dissert. De cul=
tura Mineralium in Lapponia 1770.

Sö

hvar Lappmatk kunde göras segelbar,
men innan sådant, som ankommer på en
längre tids utdrägt, låter sig göra, blif-
ver högst nödvändigt, att anlägga Lands-
vägar, hvilket det nu ringa antal af In-
vånare ej, utan Kong! Maj:ts och Kro-
nans biträde, kunnat åstadkomma, men
väl sedermera underhålla. Allt intill 1658,
då Nasa Sillververk under ofreden blef
förstördt och upphrändt af Danskarne, var
Landsväg genorn Piteå Lappmark så väl
till Piteå Stad som till Skellefteå ifrån
Siltververket, hvilka vägar, sedan orten
endast beboddes af Lappar, ej blifvit un-
derhållne, utan igenvexte med Skog. dock
kunde den ena till Skelleiteå, med Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd, genom 8 veckors
arbete på 2 eller 3 Somrar, af ett Kom-
pani Vesterbottningar lätt vara istånd-
satt, först till Arfvedsjanuers kyrka, och se-
dan till Storafvaviken åt Arieploug.

(J
Bytesplatser och Post-Kontor.

När Landet bhfver mera bebodt, lär
nödvändigheten fordra anläggning af en
Köping och PostKontor midti hvar Lapp-
mark, att Invånarne på ett närmare håll
än 30 mil må kuwvna lörbyta sina mot an-
dra nödvändighets varor al Spannmål och
Salt m. m., och der någon rörelse är,
der kan man ej vara utan brefvexling,
hvilken här vid Nasa Siltververk för när-
varande måste underhåilas med 10 Rdr

20

utgift för hvart postbud ned till Skel!ef-
teå, hvilket kunde genom Kong]. Mais
Nådigste befallning till Landshöfdi g n
lättas genom Krono-Nybyggare som förde
honom opp och ned en gång i månaden.

Kronans Inkomst af Lappmarken.

Efter Herr TusELDs uppgift besti-
ger Kronans Inkomst af Lappmarkerna
ej högre än till 3490 Daler Silfvermynt,
men deremot utgifterna till Prester och
Skolmästare m.m. till 14,142 Dr. S:mt.
vad blir det icke för en skillnad i In-
komsterna, om en stadgad ränta af hvart
fjerdedels hemman blifver 10 Lis:pd Smör,
antingen ia natura eller efter markegån-
gen, hvilken årligen ökas i samma mån
som orten blir odlad, och när Landet
blir . befolkadt, kunde i ofredstider en
Armé af 6 till 10,000 Man skidlöpare upp-
ställas mot våra närmaste grannar. Om
vår allernådigste Konung lägger grunden
till allt detta, som härflyter af dessa Län-
ders upphjelpande, så blir det ett stor-
verk, som kan sättas i jemförelse med
de största Konungars som setat på Sven-
ska Thronen. I Ryssland och Danmark
utgöra Lapparne sin skatt i allahanda
skogsdjurs skinn in natura; men här gif-
va de allenast en liten skatt för friheten
att beta vissa fjälltrakter. Månne det icke
vore förmånligare, att hvar Lapp som
hade Renar, gaf en hud efter en brun

Ren (Ren-Oxe) in natura för hvar 100:de
ten han innehade? Skatten blef då mång-
dubblad, helst man förmodar öfver 15,000
Renar linnas i Lappmarkerne, hvilket sam-
ma Konungens Ombud kunde reglera,
och fördela betesplatserna på Allmännin-
garna Lapparne emellan, på det de ej
må intaga några trakter som vore tjen-
liga till odling.

Olägenheter att Lapp-Allmogen ej

kunna tala Svenska.

Svenska Språket har efter Skolarnes
anläggning och Lapparnes undervisning
bordt på 60 å 70 år vara hos dem mera
bekant än det verkligen är, emedan Skol-
mästarnes skyldighet varit, att lära bar-
nen så väl Lappska som Svenska ”), hvil-
ket sednare tyckes blifvit uraktlåtit, så
vida knappt en ibland 100:de kan tala
Svenska, hvarföre de borde allvarligen
tillhållas att lära dem Svenskan, och hvar-
om de sjelfve nog mera skulle bellita sig,
om de, som efter 1798 äro födde och hä-
danefter födas, ej finge gifta sig förrän de
kunde sin Christendom på Sverska; då be-
höfde predikningar om 30 å 40 år här-
efter ej hållas på annat Språk än Sven-
ska; men nu hållas de på begge språken.
En Domare, som ej kan Lappska, depen-
derar helt och hållet af den, som tolkar
parter och vittnens utsago, så att hela

+) Ecclesiastique Verk sid. 399:

Domslutet beror på Tolkarens ärlighet,
hvilket är vådligt nog, då det blir lråga
om ära och lif. Det kan icke vara svå-
rare lör en Lapp ätt lära Svenska, än lör
Finnarne i Näs, Mora och Ornsa Finn-
marker i Dalarne, som alla kunna värt
Språk, fast de tala sins emellan en bru-
ten Finska. Dalkatrlen bibehåller ä!ven
sitt gamla språk ivom sig, dock mycket
bortblandadt, emot hvad det var då Dala-
Lagen i 15:de seklet utgafs, men kan
Likväl tala ten Svenska, och på samma
sätt blifver förhållandet med Lappen i
längden. Allt hvad denna Ort vidare
rör, blifver väl vår nådige och högt upp-
lyste Konung i underdånighet föredragit
af dem, som blifva ombetrodde att hand-
hafva odlingen i bvarje Lappmark.

Adolpbsström den 27 September 1804.

G. B. STA öL Vv. HOLSTEIN.

Likheten med Originalet intygas af

Lup. NEVBER
Fåalt - Sekreterare.

Usppå Herr Major GEorGc Bocisraus
STAL VON HoLsTETINS begäran omintvg
huru jag tonnit Piteå Lappmark, som hör
under Nasa Fjälls Silfververk, tjenlig till od-
ling eller icke, får jag härmed afgilfva mi-
na tankar deröfver. Att jag med Allmän-
heten älven varit at den fördom, att Lapp-
marken vore alldeles otjenlig till odling,
innan jag besökte nämde Lappmark, som
skedde under min 10:åriga Direktörs-tid
för samma Verk 2:ne gånger Sommartiden
till Adolphströms Hytta och Nasa Fjälls
Silfvergrufvor; men derefter bekom jag
en motsatt öfvertygelse, emedan jordmå-
nen der som annorstädes är tjenlig till
odling, samt mer och mindre fruktgif-
vande; detta styrkes af de många Nybyg-
gare som blifvit anlagde och äro besut-
ne, åtminstone voro de det under min
tid. De stora kärr och måssar, som i
denna Lappmark finnas, hafva mest fin
sandblandad lera och en del grus till grund,
allt tjenlig till odling för gräs- säds- och
träd växter, hvilket sednare äfven är för
Silfververket högst nödigt och nyttigt.
Bolaget insåg fördelen af dessa kärrs od-
ling och gjorde väl dermed början; men
kunde ej fortsätta i stort för bristande
medel i Kassan. Så länge kärr och. mås-

sar äro i deras naturliga tillstånd, hysa
de stark käla och syra, som hindra allt
slags vext; genom utdikning försvinner
detta hindret och genom odling bringas
sådana Fält till fruktbarhet, som erfaren-
heten besannat. Att jorden i Lappmar-
ken icke är kraftlös, styrkes deraf, att
Boskapen derstädes trilfves väl och kor
gifva der kraftigare mjölk och smör, än
någor annorstädes i Riket. Vid Adolph-
ström, som är 7 mil nedanföre Nasaljälls
Crufvor. produceras kryddgårdsvexter. U-
tan applicerad [oljd påminner jag mig, att
Hyttmästsren CARL LEsSTADIUS, som än
torde lefva, utsådde på 70:talet vid A-
dolphström en göppen VinterRåg och skör-
dade deraf 20 kappar strid Säd. Detta
nämnes ej i afseende att förhärliga jord-
månen i Lappmarken, uten endast att
styrka min ölvertygelse att den är odlings-

bar, ehuru belägen uti kallt Iuftstreck,
som ock genom odling blir mildradt.

Göteborg den 18 November 1807.

J, F. CARPELAN,

Ånskönt Arjeplougs Socken i Piteå Lapp-
mark torde inom sin ansenliga vidd in-
nehålla flera sterila trakter än andra un-
der Vesterbottens Län hörande Lappmarks
Socknar, vore det dock, efter min öfver-
tygelse, en orimlig tanke, att inga ytter-
ligare uppodlings-försök skulle der löna
mödan; fastmera synas der många ställen
genom odling kunna blifva för åboer för-
månligare än dei denna Socken anlagda
Nybyggen, som jag sett under den tid jag
der vistats; utom det, att äfven dessa,
under skickliga och förfarna Landtbru-
kares händer, skulle ansenligen kunna för-
bättras. Att ju ganska många af de i Sock-
nen befintliga och nästan oräkneliga my-
ror och kärr skulle genom utdikning och
odling kunna förvandlas till goda ängar,
har jag så mycket mindre anledning att
tvifla, som en god äng nära intill Skol-
husen således tillkommit, i framl. Skol-
mästaren Erik FJELLSTRÖMS tid, af en
till beskalfenheten mycket sämre myra
än ganska många af de ännu ouppodla-
de, hvilkens låga läge äfven hindrat en
fullkomlig utdikning. Att Åkerbruket, i
dess nuvarande tillstånd i denna Socken,
finnes mindre lönande, för den vanligen
pog tidigt infallande kölden, hvarföre der

oftast omogen säd inbergas, är en sak
som, utan tvifvel, skulle åtminstone an-
senligt afhjelpas, om de talrika kärren
och myrorna blefve utdikade, och åker-
bruket med erforderlig insigt, samt större
drift och förmåga än härtills, idkadt. Ge-
nom uppodling skulle således Socknen
kunna vinna en ansenlig tillökning af In-
byggare, hvilka af Akerbruk och Boskaps-
skötsel skulle der kunna nära sig lika
med många som bebo det nedra landet,
neml. Vesterbotten. Att Potäters plantering
der i Synnerhet lönar sig, känner jag af
egna dermed gjorda försök.

Detta är hvad jag om Arjeploug kun-
nat intyga, efter den kännedom jag kun-
nat vinna om denpa Socken, hvarest jag
blifvit född och uppfödd, samt i längre
tid förestått en Skolmästare-syssla.

Löfåvger den 2 November 1807.

Em. ÖHRLING.
Prost och Kyrkoherde.

(ENS)

2

Utdrag af Domboken, hållen å
Laga Tinget med Arjeplougs
Lappmarks Tingslag den 2
Februari år 1808.

g. 3.

SD; 1 AR Välborne Herr GEORG
BoGISLAUS STAÉL VON HOLSTEIN, ge-
nom Hyttmästaren ABRAHAM CARLBERG,
anhålla att få edligen låta afhöra vittnen
till upplysande af jordmånen samt bottnen
eller grunden i Myrorna så väl vid Ka-
skers Nybygge, som vid Gus:afsfäldts och
Nasafjälls Silfververk, för att utreda o-
likhet i den Beskrifving, som på Kongl.
Maj:ts Nådigste befallning efter Kongl.
Möj:ts Befallningsbafvandes i Länet förord-
nande, efter sistförflutna sommar verk-
ställd besigtning,. Landskamereraren, Fält-
kamereraren Välborne Herr GusTtarF E-
SAJAS WINBLAD VON WALTER derom
urgifvit; Inlemnades ett så lydande skrif-
teligt .vittnesbetyg :

Hos Majoren Vältorne Herr STAEÉL
von HorLsTEin hafva undertecknade, til-
lika med flera af våra Landsmän, förrättat
arbete vid Kaskers Nybygge i Arjeplougs
Socken och Piteå Lappmark, hvarest vi
Under 1553 tamnars dikning igenom my-
forna denne Sommar funnit jordmånen

öfverst bestå af en svartaktig myrdy, och
på de ställen vi efter 13 alnars djup kom-
mit igenom densamma, har en fin sand-
blandad lera vidtagit uti sjellva myrorne,
meni afloppsdikena, som gå igenom sten-
backar, har jordmånen bestått af grof
sten och grus. Om stenbotten under den
sandblandade leran på mer eller mindre
diup vidtager, är oss alldeles obekant.
Af sådan beskaffenhet äro äfven de utdi-
kade myrorna vid Adolphsströms Silfver-
verk. Dylika myrtrakter som desse haf-
va vi odlat i vår hemort, på hvilka vi
skördat både säd och gräs sedan myrdyn
blifvit blandad med sand eller sandmylla
och gödsel, hvilket allt vi på begäran in-
tyga med edelig förpligtelse om sannfär-
digheten häraf. Kasker d. 17 Okt. 1807.

Back Bomärke. Per Jonsson Ling Bomärke.
i Hjortnäs ANDERS. ERSSON
i Torsberg
och Leksands Socken i Dalarne.

Som upplästes; hvarefter begärtes att
de betyget undertecknade Dagsverkskarlar
vid Adolphsströms och Gustafsfälts Silf-
ververk måtte i förenämde; omständighe-
ter få vittnesmål afgifva; men emedan of-
vanberörde undersökning skett efter Kongl.
Maj:ts Nådigste förordnande och det ä-
skade vittnesförhöret skulle leda till klan-
der å berörde Embetsmanna förrättning;

29

ty anser Härads-Rätten sig icke tillstän-
digt, att Herr Majorens förenämde ansök-
ning bifalla; som afsades.

År och Dag förr skrefne.

På Härads-Rättens Vägnar

KGGACHR. DAHL.

kr SETS IVA 70/7